Efter att ha avslutat sina medicinska studier i Lund 1903 kom Bjerre snart i kontakt med Otto G. Wetterstrand som var en av den tidens mest framstående psykoterapeuter. Genom Wetterstrand kom Bjerre också i kontakt med hypnosen som behandlingsmetod. Bjerre kom emellertid att kombinera hypnosmetoden med andra former av suggestion och med metoder hämtade från psykosanalysen. Detta ledde fram till Bjerres egen originella form av psykoterapi. Bjerres arbete med hypnos som behandlingsmetod ledde honom också fram till en egen hypnosteori där han ser det hypnotiska tillståndet som en form av primärvila besläktad med det medvetande som återfinns hos fostret under den senare delen av graviditeten. Denna syn på hypnosens natur föregriper många moderna hypnosforskares resultat.

1907 övertog Bjerre Wetterstrands praktik på Sturegatan - senare Engelbrektsgatan - i Stockholm. (Bild till höger) Där kom han sedan att vara verksam som själsläkare under 40 år.

Psykoanalysen

Även om Bjerre i början av sin verksamhet var inspirerad av psykoanalysen, en metod som han introducerade i Sverige, dröjde det inte länge förrän han fann Sigmund Freuds läror otillräckliga. 1913 kom det till en öppen brytning med Freud på den detta år samlade psykoanalytiska kongressen i München. I sitt föredrag på kongressen kritiserade Bjerre Freud på framför allt två punkter. Dels hävdade han till skillnad från Freud att de omedvetna komplexen från det förgångna kan upplösas och att det är själsfläkarens uppgift hjälpa till att åstadkomma detta. Dels avvisade han Freuds överbetoning av det omedvetna och konstaterade: ” Är man nödsakad att välja mellan det omedvetna och det medvetna är det för mig uppenbart att det högsta realitetsvärdet tillkommer det medvetna livet.”

Poul Bjerre var en visionär och som sådan i mycket långt före sin tid. Redan på 1910 - och 20-talen argumenterade Poul Bjerre för en behandlingsmetod som först på senare år har funnit sin form i de moderna reflexologiska och inlärningspsykologiska formerna av psykoterapi. I sina skrifter föregriper han likaså rön som gestaltpsykologerna senare har kommit fram till. Redan 1923 finner man hos Bjerre tanken att de neurotiska sjukdomsbilderna var individens sätt att reagera på stress och alla de inre och yttre skadliga förhållanden som personen utsatts för. I konsekvens härmed väljer han att i sina skrifter om neurostyperna i slutet av 1930-talet ta avstånd från vanligen använda kliniska benämningar som hysteri och tvångsneuros och talar i stället om ” Oro, tvång och ångest” och ”Vanmakt, anfall och förryckthet”.

En konsekvens av den mera flexibla och dynamiska syn på psykiska sjukdomstillstånd som var Bjerres är också den stora vikt han tidigt insåg måste läggas vid förebyggande åtgärder. ” Det finns en annan fråga som är minst lika viktig som frågan om den sjuke kan återvinna hälsan på en föreslagen väg. All läkekonst strävar från terapi till hygien, från behandling av sjukdomen till dess förebyggande” och ” Det gäller icke endast att genom uppfostran tillse att människans liv blir så fritt från förstörande konflikter som möjligt; det gäller även att förhjälpa henne till ett tillstånd av inre jämvikt, tack vare vilket hon med största möjliga lätthet segrar i oundvikliga konflikter. Än mer: det gäller att förhindra att de av naturen givna krafterna till förnyelse tvinar bort - det gäller att tvärtom lyfta dessa upp till en sådan grad av vitalitet att varje förkrosselse vänder sig till ett nytt uppsving av kraften och glädjen.” (Poul Bjerre ” Hur själen läkes” 1:a uppl. 1923)

Det var för Bjerre lika självklart att naturens läkande krafter verkade helande på själen som att kroppen läker sår och skador som den utsätts för. Själsläkarens uppgift är att undanröja de hinder som finns för de naturliga läkekrafterna. Det gäller också för läkaren att lära patienten att finna vägen till hälsa. Att hjälpa patienten att på nytt lära sig sova, lära sig att finna trygghet och framtidstro, lära sig vägen bort från gamla nedbrytande vanor och tankemönster och till nya uppbyggande. Detta psykoterapins nyttjande av naturens läkande kraft på det själsliga området kallar Bjerre psykosyntes.

Om Poul Bjerres psykosyntes säger överläkare Gösta Harding:”Poul Bjerres psykosyntes är det enda helt självständiga och originella bidraget till psykoterapin från de nordiska länderna” Hans idéer har också genom översättningar av hans skrifter blivit bekanta i många länder. När en välkänd internationell tidskrift för psykoterapi började ges ut i USA i början på 1950-talet ägnades större delen av dess första nummer åt en redogörelse för Poul Bjerres psykosyntes.

Sömnens läkande kraft – Poul Bjerres drömteori

Med en klarsyn som kan kallas genial insåg Bjerre redan tidigt att läkningen av de neurotiska symtomen sker under sömnen. Den naturliga läkningen, psykosyntesen, sker i drömmen. Genom drömmen bearbetar de läkande krafterna de konflikter som hos patienten manifesterar sig som neurotiska sjukdomstillstånd. På grundval av mångåriga erfarenheter och studier lyckades Bjerre genom vad han kallade kontinuitetsanalys av drömmar finna nyckeln till drömmens syntetiska tendens. Sina erfarenheter redovisar han i ”Drömmarnas naturliga system” som kom ut 1933 och som måste betraktas som Bjerres mest banbrytande verk.

Sina erfarenheter som själsläkare av naturens uppbyggande krafter omsatte Bjerre i en samlad livsåskådning som han delger oss i vad han själv såg som sitt mest centrala verk nämligen ” Död och förnyelse” (1:a uppl. 1926).

Parapsykiska fenomen – fallet Karin

Utmärkande för Bjerre var även dennes omfattande intressen långt utanför läkekonsten. Redan under studietiden hade Bjerre intresserat sig för parapsykiska fenomen. När pressen 1904 berättade om ”spökerier” i en villa i Kalmartrakten var det därför naturligt för Bjerre att ta kontakt och han fick också en inbjudan att besöka den drabbade familjen. Med hjälp av hypnos lyckades Bjerre visa att de knackningar som plågat familjen under en tid åstadkoms av den unga fruns eget nervsystem och inte av någon främmande kraft. Genom sina sessioner med ”Karin” lyckades Bjerre övertygande visa att den nervösa energi har förmåga att utöva fjärrverkan på fysiska föremål. Bjerre har här också, som den förste med vetenskaplig noggrannhet, visat hur man kan utsätta dylika fenomen för konkreta experiment som går att upprepa under kontrollerade former. (jämför Bjerres böcker ”Fallet Karin” 1905 samt ”Spökerier” 1947 )

» Spökhuset - Fallet Karin »

Samhörighetsdriften

Bland psykoanalysens läromästare satte som bekant Freud sexualdriften i centrum. Adler menade att viljan till makt är den drivande kraften bakom neurosbildningen. Bjerres syn är en helt annan. För honom framstår samhörighetsdriften som den allt dominerande. Människan vill ” i grunden bli ett med allt som varit och skall bli”. För Bjerre framstår längtan efter samhörighet som en urdrift som till slut kommer att ta överhanden över krig och misshälligheter - en kraft som ständigt strävar mot ett slutligt fredstillstånd och som kommer att breda ut sitt inflytande över allt större mänskliga sammanhang som inte kommer att vila förrän mänskligheten uppnått ett tillstånd av endräkt. Hans syn på samhörighetens betydelse präglar också hans syn på äktenskapet

Äktenskapets omdaning

Genom sin omfattande praktrik fick Bjerre kontakt med ett stort antal människor som sökte upp honom för att få hjälp i samband med konflikter i äktenskap och samlevnad. För Bjerre framstod äktenskapet som avgörande för den enskilda människans psykiska mognad. Äktenskapet främjar mer än annat den samhörighetskänsla som är nödvändig för samhällets sunda utveckling. Men man upptäcker hos den man lever med inte bara samhörigheten utan också det motstånd som närvaron av en annan karaktär innebär. För att övervinna detta motstånd måste man övervinna sitt eget inre motstånd i form av ”illusioner, självförhävelse, slutlevade bindningar, livsförnekande drifter” ” motstånd... man varit för svag att ensam kunna sätta igenom.”

I sin bok ”Äktenskapets omdaning” ,1928, uttrycker Bjerre tankar om äktenskap och samlevnad som ännu idag 70 år senare torde leda till eftertanke.

” Meningen med en diskussion är inte att den ene skall övertyga den andre om riktigheten av sin uppfattning, utan att var och en genom tankarnas sammandrabbning skall bli fullt medveten om sin egen ståndpunkt. Meningen med den tankens, känslans och handlingens diskussion som kallas äktenskap är ej heller att den ena parten skall inverka på den andra - utan att bådadera skall bli fullt medvetna om sig själva som människor.”

”Alla som skrivit om mannen och kvinnan och som framhållit den enes företräden framför den andra, har gjort sig skyldiga till ett och samma fel:- de har haft i tankarna de bästa männen och jämfört dem med de sämsta kvinnorna. Eller tvärtom. De har jämfört sig med de erbarmliga kräk de råkat ut för - och som de trots all överlägsenhet ej rått på. Frigör man sig från denna förvillelse och lär sig betrakta mannen objektivt och kvinnan objektivt, jämförande de bästa med de bästa och de sämsta med de sämsta, då upptäcker man detta temas ofruktbarhet - och lämnar det.”

” Hagalenskap är ett utmärkt ord. Det sammanfattar ungefär allt som förstör den stora massan av äktenskap: - man vill ha beundran, man vill ha pengar, man vill ha nya sinnliga förnimmelser, man vill ha ro. Man vill ha vare sig den andre har något att ge eller ej; - det är däri galenskapen ligger.”

”Det förhåller sig med skilsmässan ungefär som med självmordet. Om båda gäller Hamlets tvivel: - vem garanterar effektiviteten? Hur skall man nå säkerhet att verkligen komma ifrån det man vill komma ifrån - och det man inbillar sig bli fri från genom denna åtgärd? Är det icke möjligt eller rent av sannolikt att de konflikter, som driva en till självmord eller till skilsmässa är inneboende i ens väsen och att det är ens uppgift att lösa dem? ....”

”För ett samlivs harmoniska utveckling torde få ting vara av större vikt än just detta: - att man lär sig särskilja de svårigheter som kan besegras genom strid, från dem som endast kan övervinnas genom anpassning.”

Freds- & Samhällsengagemang

Poul Bjerres samhällsengagemang tog sig många uttryck. Inte minst betydande var hans starka engagemang för freden. Bjerre deltog aktivt i ett flertal fredsinitiativ under åren närmast före första världskriget tillsammans med bland andra den tyske utrikesministern Walter Rathenau. 1914 deltog Bjerre i en grupp fredsaktivister som på initiativ av Fredrik van Eeden - holländsk läkare och författare - tillsammans med bland andra Martin Buber, Theodor Däubler och Gustaf Landauer. Också under mellankrigstiden var Bjerre tillsammans med en lång rad av tidens kulturpersonligheter och politiker aktivt engagerad i fredens sak. I läsdramat från 1916 ”Fredskongressen” ger Bjerre en bitande satir över alla de olika svagheter och fördomar hos tidens politiker som ödelade fredsarbetet. En nutida läsare av dramat kan med viss resignation konstatera att dagens politiker inte alltid har kommit mycket längre än Bjerres samtida från seklets början.

Bland dem som delade Bjerres fredsengagemang var även den ryskfödde konstnären Vasily Kandinsky som tillsammans med Bjerre inom den s.k.. ”Fortekretsen” 1914 försökte samla en motkraft mot det krig som de såg närma sig. Andra svenskar med nära anknytning till gruppens fredsarbete var Ernst Norlind och Hjalmar Wijk som även stödde gruppen ekonomiskt. Bjerre och Kandinsky kom att bli närmare vänner under Kandinskys vistelse i Sverige 1915 -1916 då Bjerre även i sitt hem på Engelbrektsgatan sammanförde honom med bl a Prins Eugen och makarna Gruenewald.

Kandinskys tavla ”Gåva till Poul Bjerre”

Bjerre tillhörde även den inte alltför stora grupp svenska kulturpersonligheter som redan 1933 tog avstånd från Hitler och nazismen och varnade för konsekvenserna av den livsåskådning som dessa förde till torgs. Hitlers ensidiga betoning av viljan framför känslan fann han motbjudande. Beträffande nazismens anspråk på politisk kontroll över läkekonsten skriver han ” Nazismen föddes som bekant i skyttegravarna. Den har kriget som sin väsentligaste förutsättning, och den har till sin förutsättning även den mindervärdighetskänsla, i vilken det tyska folket pressats ned under de gångna åren, och i reaktionen mot denna mindervärdighetskänsla. Vi ha gått fria från allt detta, och det åligger oss därför också att hålla oss fria från tendenser av den art, som komma fram i den citerade skrivelsen.... Det gäller för oss under dessa svåra tider att kunna gå vidare oberörda av alla dylika destruktiva tendenser och hävda vetenskapens rätt att arbeta uteslutande ur sina egna förutsättningar.” Den 5 maj 1945 några dagar efter Hitlers död kommenterade Bjerre diktatorns och folkförförarens psykologi i en understreckare i Svenska Dagbladet . Om ”Min kamp” säger Bjerre bland annat :” Att en människa kunnat skriva ett självbiografiskt verk på 700 sidor utan att där finns en enda rad som vittnar om en levande mänsklig känsla är en i världshistorien säregen prestation.”