start

Poul Bjerre

En kort biografi

Poul Bjerre föddes i Göteborg den 24 maj 1876. Han var nummer tre av fyra syskon. Föräldrarna, Sören Bjerre grosshandlaren och hans hustru Sophie f Jörgensen, var invandrade från Danmark. Efter studentexamen i Göteborg studerade han medicin i Stockholm Uppsala och Lund där han avlade medicine licentiatexamen 1903.I Lund träffade han också sin blivande hustru Gunhild Posse, dotter till Gunnar Wennerberg. De båda gifte sig 1905.

1907 flyttade de till Stockholm där Poul Bjerre övertog Otto G. Wetterstrands praktik. Under åren 1907 -1947 var Poul Bjerre en av vårt lands mest eftersökta läkare inom psykoterapien. Hans medhjälpare och förtrogna, efter hustruns död 1925, Signhild Forsberg uppskattade att han under åren hade c:a 40 000 patienter.

1940 grundade Poul Bjerre Institutet för medicinsk psykologi och psykoterapi där han förutom läkare också hade präster som elever. Sedan han 1947 hade dragit sig tillbaka från praktiken kunde institutet dock inte drivas vidare.

Poul Bjerre var i stor utsträckning en konstnärsnatur och han var i ungdomen länge osäker om han skulle ägna sig åt dikt och skulptur eller åt läkarvetenskapen. Hans giftermål med Gunhild Posse bidrog starkt till att han helhjärtat satsade på läkaryrket, men såväl dikten som framför allt skulpturen kom att betyda mycket för honom under hela hans liv. Han uppnådde också framför allt som porträttskulptör en betydande skicklighet.

Vid sidan av sina insatser som läkare var Poul Bjerre starkt engagerad i fredsrörelsen. Han deltog också genom böcker och artiklar i den aktuella debatten och var under många år en av vårt lands mest uppskattade föredragshållare.

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8

I samband med sin 80-årsdag tilldelades Poul Bjerre professors titel 1956.
Poul Bjerre avled den 15 juli 1964.

Ett minne av Poul Bjerre

Jag minns Poul Bjerre som en alltid lika vänlig person som mötte med ett varmt leende när man besökte Vårstavi. Att han var en karismatisk personlighet är omvittnat av många men han besatt också en stor personlig charm och humor. Det har väl ibland sagts att han kunde vara mån om sin värdighet något som inte hindrade honom från att skratta hjärtligt åt sig själv. Han hade en djup respekt för allt levande och att t ex döda den mygga som satt på hans hand och sög blod var för honom otänkbart.

Besök hos Poul Bjerre avslutades traditionellt efter middagen med att man samlades framför brasan för samtal där värden – som var en lysande berättare – ofta underhöll sina gäster med intressanta och tankeväckande eller muntra historier.